28/2 Motionstur med kompisarna

Tjolahopp i galopp -näää tölt!!!

Igår var jag ute och sträckte på benen igen😁!

Det har kommit en ny snygg tjej till vår flock hos Linda på Omhälla.
Tjejen heter Vigdis så nu är det två brudar att snacka med..
Hon kör och bossar lite med mig men hon är ju äldre och klokare så det är väl bara att gilla
läget.

När min människa skulle hämta mig så hörde jag henne på lååångt håll. Då tog jag tjejen med mig och drog upp i skogshagen och gömde oss🤣! Längst upp, längst bort och bakom några träd stod vi och smög. Våran hage är lite som på Island med mycket upp och ner och lagom klättrings-vänligt, så när min människa äntligen hittade oss så var hon redan uppvärmd, knallröd i ansiktet och svettig😆. Och sen säger hon att JAG behöver motionera🤣🤣!!

Hade ingen större lust att lämna bruden men då tog människan fram en morot 🥕 och började knapra... Fusk!! Den ville ju jag också smaka på och när jag sträckte mig fram så GICK hon!!! Med min morot!! Är ju inte dummare än att jag tassade efter för den där moroten skulle inte få komma undan, minsann, och plötsligt stod vi vid grinden till hagen igen, hm!

Suck! Undrar hur många gånger jag skall gå på den där blåsningen?! Hon kör ju olika knep varje gång så det är ju inte lätt att hinna med i svängarna.

Borsta, borsta, på med skrot och grejorna till motionsgrejset. Troll och Leiknir - killgänget- var också med och deras människor fixade deras prylar. Luktar alltid spännande i deras fickor också - människornas alltså.

Trodde vi skulle in i grushagen med tak men vi traskade ut på vägen och då blev det lite snurrigt i huvudet. Här fanns så mycket nytt att titta på - har liksom inte gått den här vägen förut- så jag hade fullt upp att studera allt som hände. Min människa tyckte att jag gick som en högerställd 🧀-krok, vad hon nu menade med det?

Lite gå långsamt, lite gå fort - måste vara rädd om människans franska nerver- och sen kom en
redigt, jättebrant uppförsbacke. Kompisarna körde in mig i ”tåget” och så ökade vi farten lite...
Huvva så jobbigt det var att ta sig uppför men det var roligt också. Träna benmuskler sa människan..

När vi kom upp så joggade vi lite framåt innan vi vände om hemåt. Då skulle vi NEDFÖR den där backen och då måste jag ju bromsa för att det inte skulle gå för fort. ”Sakta, sakta” muttrade människan med darr på rösten. Juste som jag är så lyssnade jag och tog det försiktigt ner. Vi kom lite på efterkälken så jag fick jogga ikapp polarna men det tyckte min människa var ok. Jag VILLE komma i kapp fortare men människan använde lite kläm-sitt-och broms-knep som Linda lärt henne så jag tyckte det var ok att ta det lugnt.

När vi kom tillbaka till gården fick vi våra godishinkar och extra mys innan vi fick gå tillbaka till brudarna. De stod och väntade på oss och ropade att vi var välkomna tillbaka. Känns rätt ok att vara Hringur idag och jag tog bra hand om min människa idag. Då vet jag att hon blir glad 😀!

Gjorde som jag brukar när jag kommer tillbaka till hagen - slänger omkull mig och gör människans borstning ogjord men det är såååååå skönt!
Nu får det vara nog med funderingar för idag.
/ Hringur den smutsige

19 Februari 2020 Uppdatering av läget

Min människa och jag.

Vi har varit lite osynliga ett tag - min människa och jag - men det har hänt en hel del ändå.

 I november åkte min människa på semester och då fick jag chilla med kompisarna i hagen. När människan kom hem så fick JAG semester och bara klafsade runt i leran med polarna i en hel månad! 

Gissa om det var skönt att få slippa järnskrotet i munnen, styrsnörena och eländet på ryggen!! Jag hade ju en hel del att tugga/få på plats bakom pannbenet sen jag landade här så det var ju helt ok!

Vi hann med massor av ler-bad- ska ju vara välgörande för huden, säger människan -men kanske inte heeeeela kroppen och inte vaaaarje dag. Fötterna tycker inte om det i längden i alla fall!

Sen - när det varit sån där jul - fick jag åka mini-stall på hjul hem till Linda - hon som inbillar mig och min människa att vi kan/ska lära oss massa saker. DÅ var det slut på semestern vill jag lova!!

Hon visad mig väldigt tydligt vad jag skulle göra och på vilket sätt. En vecka var jag där men OJ vad mycket som hon stoppade in i huvudet på mig!

Sen har han med kameraögat varit och hälsat på några gånger och då blir min människa lite darrig i knäna men hon sköter sig helt ok, måste jag säga. JAG sköter mig alltid på bästa sätt😇! 

Jag har tagit kompisarna med mig och flyttat hem till Linda ett tag så våra fötter får vila lite från all ler-inpackning. Wow vilket ställe alltså!!

Jättehage med berg, mysig mossa, träd att ta skydd hos och att klia sig mot. Och den där jättegrushagen under tak kan vi låna när det är ledigt - oftast..

Många nya kompisar att gnägga med över trådarna och diskutera livets allvar med. Tips och trix haglar mellan oss kan jag säga, gnäääägg!

I lördag kom min människa farande med kaffet nästan osväljt och manen fullständigt åt alla håll. Hon hämtade mig och satte igång världens storstädning av lilla mig! Hon gnetade och borstade och muttrade över mina älskade lerinpackningar. Till sist var hon nöjd och klädde på mig allt det där som hör till när man skall göra nytta eller ha kul på tur.

Då blev jag lite glad! 

Vi gick ner i grushagen under tak och då var han men ögat där så då insåg jag ju vad som var på gång!! Sen kom det ett par andra människor dit och då var det Linda som skulle sitta på min rygg!! Hmm!!

Jag fick gå snyggt, tölta, trav och galoppera hit och dit. Visade upp mig från alla mina snygga sidor - som filmstjärna har man ju lärt sig att vara snygg!

Han med ögat pratade med de andra människorna och sedan skulle det bytas plats på min rygg.

En ny människa satte sig upp och Linda förklarade lite för ryggsittaren och vi for runt en stund. Vi tog med Linda ut på en sväng på ridslingan så ryggsittaren fick känna hur fint jag töltar ute i friska luften. 

Tror jag gillade henne för hon talade om vad hon ville så jag förstod. Min människa är ju fortfarande lite velig när hon säger något. Fattade inte riktigt vad allt handlade om men det blev massor med gott i hinken efteråt och då är iaf JAG nöjd. 

På söndag skall min människa och jag börja på ridskola - jag kan ju redan men människan behöver lära sig och i morgon skall jag få nya fötter!! 

Nu skall jag gnaga lite på den nya goa höbalen vi fått!

Tjingeling/ Filmstjärnan Hringur 

19 December Rapport från partyt

19/12

Min människa och jag....

Rapport från pyjamaspartyt och inbillningsträningen hos Omhälla islandshästar.

Alltså liiiite besviken måste jag ju säga att jag är - det kom ju inga brudar till partyt😉.

Men vi grabbar hade en riktig kill-kväll och hade mycket att gnägga ihop oss om. Jag fick många värdefulla tips om hur man hanterar sin människan och håller henne på gott humör.

Ju mer jag lyssnar desto mer glad röst, klappar och morötter får jag tydligen. Självklart vill jag ju att det skall vara mysigt och vi skall ha det bra ihop - min människa och jag...

Bara jag förstår vad hon menar och vi får lära känna varandras signaler så skall det nog bli bra.

Killarna berättade en hel del andra saker som kan vara bra att veta och som jag skall testa framöver🤪!

Hon Linda, inbillaren, lånade ut helt nya kläder till mig idag.. Jag blev såååå snygg!!

Nytt skrammel till munnen med ngt knepigt som hängde i pannan - ”vikinga-stil” sa hon. Nya styrsnören och jättesnygga stövelhållare till min människa. 

Skall man vara med på film så måste man ju vara snygg hela vägen.. Kanske finns någon snygg brutta som kikar och vill gnäggas lite😋...

Min människa var nog lite spänd idag när det skulle bli filmtajm men vi löste det också. Hörde nog att hon mumlade något konstigt- ”mentala rummet, mentala rummet”- och vad det betyder vet jag inte riktigt.

En av killarna från i natt - som är äldre och klokare än jag - berättade om att om ens människa är riktigt rädd så kan hon/han skapa en bild bakom pannluggen där allt fungerar som man drömmer om. Alltså om människan drömmer om att rida på min rygg genom skogen i en härlig tölt så skall hon försöka träna sig att se den bilden och ha det som mål när vi inbillar oss tillsammans. 

Det kanske är DET som matte menade med mentalt rum?!! Hon har en tanke med varför hon träffar Linda och han Haffi...😯.

Idag fick jag visa att jag faktiskt lyssnat på grabbarnas snack och mattes kämpande med att förklara vad hon vill att jag skall göra. Blev lite glad i hela mig när hon bara behövde peta lite på mig och jag gjorde som hon ville - DOM klapparna jag fick var så gosiga🥰!

Det blev liiiiite läskigt en stund när vi gick runt i stora sandhagen-med-tak.

Det var inte bara min människa, Linda och jag utan det smög omkring någon konstig filur med något i handen som stirrade på mig som ett stort öga😱!

Då ville jag inte riktig vara med på noterna men min människa kliade mig i manen och talade om att det bara var Haffi som filmade - då var det ju inte läskigt längre😊... Honom känner jag ju!!

Linda har jättefina saker till både mig och min människa så jag skall nog önska mig lite nya kläder till jul - i alla fall en sån där grej att ha i pannan så jag ser lite vikinga-tuff ut.. 

Nu är jag riktigt seg i kolan efter två

dagars inbillning och ett nattparty så det blir ett par dagars slappande med polarna i hagen tror jag.. Behöver nog tugga på allt som hänt känns det som.

/ Hringur, the Viking

19 Novembet Pyamasparty

19/11

Min människa och jag....

Yihaaa!!! Vet ni vad som hänt??!!’

Wow,wow,wow!!! Jag har varit på pyjamasparty inatt🥳🥳🎉🎈🎈!

Alltså hur kul och spännande är inte detta! 

Allt började med att min människa kom och hämtade mig i hagen som vanligt - fast nu luktade det både 🍎 och 🥕 lång väg - Ha! Hon lärde sig nog något sist 😋!

Självklart tänkte jag inte låta detta goda gå till spillo så jag stod snällt kvar och lät mig fångas och följa med... Resultat: 🥕 och 🍎 till mig dvs jag vann😆!

Sen kom min tjejkompis Totha och våra människor fixade oss och vi tog en joggingtur efter gärdena. Lera, gegga och blött så det var faktiskt riktigt jobbigt att få med sig fötterna.

Börjar lära mig att sakta av nu och inte bara rusa på som ett expresståg i nedförsbacke så människan vara glad på rösten och många klappar blev det. 

Sen började det spännande... 

När vi kom hem så upptäckte jag att det där mini-stall-på-hjul stod på gården.. De tidigare gångerna har det varit ngt spännande på gång så jag kände pirret i magen..

Det luktade hö, 🍎 och 🥕 runt hela grejen och nyfiken och hungrig (matte kallar mig matvraket🤨) som jag var så var jag ju tvungen att gå in och kolla vad som fanns där inne....

Alltså, tror att jag blev blåst IGEN!!! När jag tagit en morotsbit och skulle kliva ut igen tog det stopp i rumpan och innan jag hann tänka HÖ igen så blev det mörkt i hela huset. 

Sen började skumpandet och lite studsi och lite sväng - tror att någon måste snacka allvar med min människa hur hon flyttar mini-stallet och mig. Hade ju fullt upp att hålla mig på alla 4 benen. Jaja - det blir nog häst av henne också någon dag... Hoppas jag..

När vi stannade och jag fick komma ut så kände jag igen lukten lite och morsade lite på polarna som fanns där ute i mörkret. Undrar hur de ser ut och om det finns några snygga tjejer också??!!

Vi kom ju till den där inbillaren -  Linda heter hon visst - som skall inbilla min människa en massa saker om mig. 

Borsta, fixa, klä på skräpet på rygg och i munnen och ut på den stooooora grushagen-under-tak..

Lite hit och lite dit, gå sakta, gå fortare och ✋. Jogga och flytta fötterna, stanna för att hon tryckte ner rumpan i sadeln och starta när hon lät konstigt och lättade på styrsnörena. Flytta runt i en ring. Så mycket att hålla ordning på och fatta vad de ville, inbillaren och matte-människan.

Jag tuggade och tuggade för att få i hop det så jag fick träningsvärk i käkarna..

SEN inträffade något underbart!!! 

När vi var klara så var jag lite trött och svettig. Då plockar de fram den där låååååånga ormen som det kommer vatten 🚿 ifrån. Mysigt, skönt och så kletade dom in mig i något som luktade skog och kåda. Sen fick jag duscha av mig igen. 

Matte-människan skrattade massor åt mig för hon tyckte jag såg ut som en åsna - kan väl inte hjälpa att öronen faller utåt när det var så skönt☺️!

Fick gå in i en ren box och serverades mat och vatten. Sen skramlade det i dörren och då kom det in två häftiga killar till som skulle partaja - nu var det bara att invänta brudarna🤪🤩🥳🥳!!

Hur partyt blev??? Ja det får ni höra ikväll när människan hämtat mig och jag fått berätta för henne.

Idag kommer den megamäktiga inbillaren och skall arbeta med mattes insida av skallen - LYCKA TILL med det säger jag😆😆!!

Fast kombinationen av inbillaren Linda och megamannen Haffi som hjälps åt att inbilla min människa kan vara en svårare nöt för mig att knäcka. Hur skall jag kunna ta mig undan detta??

Jaja!! Rapport om partajet, inbillning och annat trams kommer i kväll.

Gnägg på er/ Hringur

11 november Konstigheter

7/11

Min människa och jag....

Idag kom hon och hämtade mig mitt i maten igen (vi kompisar i hagen har en jääättestor tuss hö med något konstigt över, nät heter det visst, så hon stör mig ALLTID mitt i maten😆).

Lite kliande och borstande som vanlig. Var på gott humör idag så människan fick faktiskt lyfta på en av bakfötterna - jag viftade ingenting faktiskt. 

SEN hände ngt konstigt!!! När hon grejat färdigt traskade vi runt hörnet på huset vi klä oss i och DÄR står det något gräsligt!!! Ett sånt där konstigt ministall på hjul!!

Sist jag var inne i ett sånt hände massor med konstiga saker och jag klev ut på en helt ny plats - flyttade in till min nya människa..

Skulle jag flytta igen?!!! Vill hon inte ha mig mer😢😢??!!!

Jag stod i ena änden av koppelsnöret och människan i den andra. Gå in där? Näääää!! Trivs rätt bra här ju, trots inbillningar och allt! 

Då halar människan fram ett 🍎... Nedrans fuskigt alltså!! Eftersom jag inte tänkte låta henne få allt så gick jag in i hjul-stallet för och hämta min del. PANG!!!! Någon fuling stängde utgången samtidigt som jag fick min del av äpplet. 

Fy bubblan vilket fult knep! Det skall jag nog komma ihåg till nästa gång!!

Jag skumpade runt i hjul-stallet en lång stund - undrar om det finns en enda del av mig som sitter på rätt plats!??

Sen stannade vi och människans kompisar öppnade utgången. Behöver jag tala om att jag hade bråttom ut!!!?

In till en stoooor grushagen som var instängd både runt om och över - ridhus hette det visst. Såg lite snygga brudar på vägen in så jag mallade mig lite men det luktade gott i ridhuset så jag ville ju kolla där också.

Den där inbillarmänniskan kom in i grushagen och ville att jag skulle visa några inbillar-grejor som vi tränat på.

Min människa blev lite matt i knäna och kramades lite extra först. Men sen minsann.... Jag visade att jag faktiskt kunde flytta bakfötter ganska bra, stanna nästan på en gång när vi går tillsammans och lika när matte sitter på ryggen. 

Flytta fötterna när matte-människan sitter på min rygg är svårare men jag TROR att jag fattar nu. Lite mer gos och klappar så skall jag visa att jag kan🙂.

Sen fick jag träna lite på den där som jag gör bäst - tillsammans med kompisarna i ”tåget” - vi tränade lite tölt.

Matte-människan fick tala om hur jag skall gör UTAN att krama om mig med benen!! Det var lite svårt att fatta vad hon menar så hon fick verkligen tala högre och tydligare för att jag skulle fatta. Sen sprang jag bara på kul...

Efter det skulle vi jogga runt, runt men det gillade jag inte utan tänkte maska lite. Då kom den där 😡inspirationspinnen fram!!!

Att jag inte gillade att hon kittlade mig på rumpan med den, för att jag skulle jogga lite fortare, visade jag henne minsann: Sprätte minsann med bakbenet så hon guppade till ordentlig men inte fattade hon ändå.  Korkade människa!!

Hon fortsatte tala om att jag skulle jogga fortare med rösten och inspirationspinnen och struntade i mitt sprättande😏

Lika bra att göra som hon vill så slutar hon snart, tänkte jag.

Exakt det hände! När jag gjorde det hon pratade om så slutade vi liksom gå runt i sand-hage-huset! Hm vad skall jag få ihop av detta då??

Sen fick jag ett nytt äpple och vips var jag inne i mini-stall-hjul-vagnen igen. 

När vi skumpat en stund igen så öppnas utgången igen och jag känner igen lukterna😅! Hemma igen!! Mina kompisar!!! Min jätte-hö-tuss!!!

Jag ropade högt på kompisar att jag var hemma igen och de ropade ”välkommen hem” till mig.

Nu är både jag och min matte-människa trötta i knopp och kropp så vi skall bara ha en mys-dag imorgon säger matten.

Sov gott alla kompisar där ute. Är era människor lika knäppa som min? Vad gör man åt dem??!!

/Hringur tröttmössa med inbillningsförvirring

23 oktober Otrogen människa!!

23/10

Min människa och jag....

Nu är det riktigt katastrof kan jag säga! 

Alltså, detta måste vara ett ärende för Hästombudsmannen.

Min människa har varit otrogen, på riktigt😠!!! Med en gubbe!! Han heter Leiknir och är myyyyycket äldre än jag.

Misstänkte ju att det var ngt fuffens när hon luktade annorlunda härom dagen - fast då luktade hon ju tjejhäst.

Och vet ni vad: jag var tvungen att vara med och delta i eländet😮!

Människans kompis Maria kom och gjorde mig jättefin på alla sätt och då förstod jag att ngt spännande skulle hända. 

Sen kom det andra kompisar och de hämtade MINA kompisar Leiknir, Thota och Troll. När de också var fina så hände det.....

Min människa lade min sittgrej på Leiknir - gubben - och människans kompis Agneta la sin sittgrej på MIN rygg. (Fick iaf mitt eget järnskrot i munnen)

Fattade nada alltså😮🤔!

Sen byter vi liksom människa och skall ut och motionera lite.

Hon den där Agneta satt på min rygg och pratade, flyttade lite hit och dit och pillade mig i mungiporna.

Helt plötsligt skulle jag stanna också - på stört - och jag blev så förvånad att jag bara gjorde det!!! Bara så där..

Vi var ute en sväng, mina tre kompisar, jag och våra människor ( fast jag inte hade min människa på ryggen) och det var spännande.

Två älgar såg vi och stannade människorna och pratade högt så älgarna blev rädda och försvann, puh!!

Jag tror att jag måste viska lite i örat på hon Agneta får berätta hur hon gjorde för att stanna mig utan att använda styrsnörena... 

Vi har mycket att lära oss, min människa och jag!!

Sen fick vi våra godisskålar och människorna fick sina. Trolls människa Christina var också med och fikade.

Hon peppade min människa på Leiknir så det gick riktigt bra.

Nu är jag alldeles snurrig i bollen efter ridturen idag. Byt-låna människa!!! Vilka idéer!!

Här går ingen säker tydligen..,

Tjohej/ Hringur.

20 oktober Stolt över min människa

20/10

Min människa och jag..

Idag kom hon tillbaka igen. Borstade bort hela mitt pansar av lera i både päls och man. Sååå skönt! Gjorde mig färdig för att springa ut i hagen igen men där gick jag ju på en nit😒!

På med sadeln och skräpet i munnen - fast med annan smak - och sedan ut i lilla grushagen.

Där stod hon och höll i styrsnörena och killade mig i mungiporna. Jag höll emot men hon stod kvar lääääänge. Vem var envisast?? Hon😏! Jag gav med mig och hon klappade och kliade massor. Bara för det så gjorde jag om det igen för att få mera klappar😊!

Sen fick jag träna på att flytta undan mina fötter igen. Gillade inte det där med stoooora ord så men vill fortfarande bestämma själv. Min människa fick påminna mig om att lyssna så då gjorde jag det till slut, gillar ju hennes glada röst☺️.

Vi har tränat på att STANNA och det är ju inte min starkaste gren.... Stanna kan jag ju men vill bestämma själv när och hur.  I dag visade min människa mig att hon blir sååå glad när jag stannar när HON vill så jag jobbar på saken..

Till sist fick jag springa lite i stora grushagen. 

Mattes coach har muttrat ngt om att ”åka färdtjänst” 😆 så vi har tränat på att få upp farten lite mer. Det är en av de saker hon tycker är jätte-otäckt så hon behöver träna på det. 

Hon var jätteduktig idag och jag är stolt över min människa🥰!

Vi kämpar vidare tillsammans vi två.

Tjohej/ Hringur

Utmaningar av oss båda 18 oktober

18/10

Min människa och jag..

Idag kom min människa och var med mig och bara gosade lite.

Borstade, pysslade om och bjussade på fredagsmys-morötter.

Vi gnuggade mule lite och hon viskade ngt i mitt öra om att hon varit på ngt hon kallade inbillning..🤔🤔.

Hon luktade annorlunda om kläderna, lite tjejhäst liksom.. Har hon träffat ngn annan häst??!! Varit OTROGEN mot mig??! Va?😮😮

När jag sansat mig så kom jag på att hon faktiskt HADE varit på inbillning i att flytta mina fötter bättre och att träna på det där med att bestämma och sånt,hmm!!

När vi myst färdigt lovade hon att komma tillbaka i morgon och visa vad hon lärt sig, sa hon🙂🙂. Jaja vi får väl se😇../ Hringur den envise

Jag får väl förklara lite här då😊!

Det här är en sån energi-boost för mig mitt i det trötta😊. 

Vi fortsätter ledarskapsträningen med att ta kontrollen över hästens fötter, alltså sidoförflyttning, både från marken och uppsuttet. Lite andra moment på samma tema och vi har jobbat med eftergifter, avslappning och stopp/halt.

Dessutom har jag varit ordentligt utanför min comfort-zon när det gäller tempoökning och jag är så NÖJD och STOLT över att jag hanterade det😁!!!

Jag tog en stolpe i taget runt i rid- corallen: ”Klara bara till nästa och nästa och nästa..” 

Trött i kropp och knopp men det går framåt och jag känner glädjen i magen över att jag faktiskt KAN!

Nu vilar vi till i morgon och processar i hjärnan för att testa momenten igen i morgon😀!

Jag är så tacksam för att jag har möjligheten till mental energipåfyllning hos min häst och hund. Det tar krafter men ger så oerhört mycket tillbaka och är faktiskt motivationen till att vakna och starta upp dagen, varje dag😊.

12 oktober 2019

12/10

Jaha ja!! Min människa och jag har fortsatt vår oenighet idag också...

Hon kom farande ut i hagen - självklart mitt i maten igen - och muttrade något om ”andra bullar”.

Morötter och 🍏 vet jag var det är men bullar....?

Borsta, på med tjafset på ryggen och skrotet i munnen - fötterna lät hon bli, HA!!

Sen gick vi in i den lilla grushagen och nu kände jag att det var ngt lurt på gång; det stod en ANNAN människa där också!! Både han och min människa hade nån svart blomkruka på huvudet och - ve och fasa - motivationspinnen....

Jag skulle visst flytta tassarna bara för att DOM ville och NÄR dom ville - det ville inte jag..

Visade att jag VISST hade tassar och hur man kunde använda dem - visade upp dem både bakåt och framåt - lyfte upp båda frambenen i luften samtidigt och sedan bakbenen🤨.

Det gillade inte den där andra människan alls och talade om att såna grejor fick jag inte göra... Så det så och med stor röst... ( Min människa använder en pytteliten röst så den gillas inte🤪)

Min egen människa fick ❤️-at i halsgropen när hon skulle prova att flytta mina fötter fast jag var lite bussig mot henne till sist😉!

De där människorna har turats om att styra mig hit och dit, fram och tillbaka, fortare och långsammare, i stor och liten tråkig grushagen. 

Sen skulle min människa och jag ta en egen promenad UTAN KOMPISARNA😱!!!!

Det var superläskigt först men vi gick ju bara till soptunnan och sen fick jag tölta lite - sånt gillar jag - så när vi vände hem så var det ganska kul ändå..

Massor med konstiga saker har de gjort med mig idag så jag är alldeles trött bakom pannluggen faktiskt.

Det här måste jag tugga på en stund på för att få på plats i huvudet.

Fick många goa kramar av min människa innan hon släppte ut mig till polarna så nått rätt måste jag nog gjort idag..

/Hringur den envise

Funderingar från 11 oktober 2019

Min människa och jag - allmänna kaos-tankar från när jag fick en ny 2-bening i höstas.
Jag flyttade in hos min människa i september och försöker lära mig fatta vad hon vill, suck!!

Idag är vi inte riktigt överens, min människa och jag. 

Hon hämtade mig från hagen när jag stod och vilade, borstade iof bort all lera och skräp - tack det var skönt.

Sen krävde hon att jag skulle lyfta på bakfötterna och det ville inte jag. Hon blev mer bestämd och då viftade jag ordentligt med ena benet för att tala om att jag VERKLIGEN inte hade lust.

Då blir människan SUR!!😏

Ja sen drog hon på mig det där på ryggen och stoppade det där knepiga i munnen, Jiihaa nu skall vi ut med polarinnan, och så leder hon ut mig i den där grushagen!!!!☹️

Men se det hade hon inget för!! Jag gick ett par varv bara för att visa min goda vilja och runt några trattar men sen fick det vara nog.

Jag parkerade jättesnyggt bredvid pallen och visade att hon nu hade exakt rätt plats att kliva ner på. Tänkte minsann inte flytta mig en minimeter till om jag inte fick gå ut i skogen.

Spelade ingen roll vilket sätt hon provade att övertala mig - hon visade mig tom ”motivationspinnen” men då blev JAG 😠!

Till sist gick jag ett par steg och då äntligen klev hon av, den där människan jag har🙂!

Undrar vad jag skall hitta på nästa gång för att få henne att fatta vem som bestämmer😉!

Tjohej!/ Hringur

Välkommen till oss!

Välkommen till min blogg där jag delar med mig av livet med en Islandshäst!

Vi filosoferar över livet som häst och människa utifrån hästens perspektiv. Min häst delar sina tankar och upplevelse med glimten i ögat i syfte att få oss att le igenkännande😊!

Jag kommer att lägga ut de inlägg han skrivit under hösten i ett svep och sedan fylla på med nya funderingar allteftersom.