11 november Konstigheter

7/11

Min människa och jag....

Idag kom hon och hämtade mig mitt i maten igen (vi kompisar i hagen har en jääättestor tuss hö med något konstigt över, nät heter det visst, så hon stör mig ALLTID mitt i maten😆).

Lite kliande och borstande som vanlig. Var på gott humör idag så människan fick faktiskt lyfta på en av bakfötterna - jag viftade ingenting faktiskt. 

SEN hände ngt konstigt!!! När hon grejat färdigt traskade vi runt hörnet på huset vi klä oss i och DÄR står det något gräsligt!!! Ett sånt där konstigt ministall på hjul!!

Sist jag var inne i ett sånt hände massor med konstiga saker och jag klev ut på en helt ny plats - flyttade in till min nya människa..

Skulle jag flytta igen?!!! Vill hon inte ha mig mer😢😢??!!!

Jag stod i ena änden av koppelsnöret och människan i den andra. Gå in där? Näääää!! Trivs rätt bra här ju, trots inbillningar och allt! 

Då halar människan fram ett 🍎... Nedrans fuskigt alltså!! Eftersom jag inte tänkte låta henne få allt så gick jag in i hjul-stallet för och hämta min del. PANG!!!! Någon fuling stängde utgången samtidigt som jag fick min del av äpplet. 

Fy bubblan vilket fult knep! Det skall jag nog komma ihåg till nästa gång!!

Jag skumpade runt i hjul-stallet en lång stund - undrar om det finns en enda del av mig som sitter på rätt plats!??

Sen stannade vi och människans kompisar öppnade utgången. Behöver jag tala om att jag hade bråttom ut!!!?

In till en stoooor grushagen som var instängd både runt om och över - ridhus hette det visst. Såg lite snygga brudar på vägen in så jag mallade mig lite men det luktade gott i ridhuset så jag ville ju kolla där också.

Den där inbillarmänniskan kom in i grushagen och ville att jag skulle visa några inbillar-grejor som vi tränat på.

Min människa blev lite matt i knäna och kramades lite extra först. Men sen minsann.... Jag visade att jag faktiskt kunde flytta bakfötter ganska bra, stanna nästan på en gång när vi går tillsammans och lika när matte sitter på ryggen. 

Flytta fötterna när matte-människan sitter på min rygg är svårare men jag TROR att jag fattar nu. Lite mer gos och klappar så skall jag visa att jag kan🙂.

Sen fick jag träna lite på den där som jag gör bäst - tillsammans med kompisarna i ”tåget” - vi tränade lite tölt.

Matte-människan fick tala om hur jag skall gör UTAN att krama om mig med benen!! Det var lite svårt att fatta vad hon menar så hon fick verkligen tala högre och tydligare för att jag skulle fatta. Sen sprang jag bara på kul...

Efter det skulle vi jogga runt, runt men det gillade jag inte utan tänkte maska lite. Då kom den där 😡inspirationspinnen fram!!!

Att jag inte gillade att hon kittlade mig på rumpan med den, för att jag skulle jogga lite fortare, visade jag henne minsann: Sprätte minsann med bakbenet så hon guppade till ordentlig men inte fattade hon ändå.  Korkade människa!!

Hon fortsatte tala om att jag skulle jogga fortare med rösten och inspirationspinnen och struntade i mitt sprättande😏

Lika bra att göra som hon vill så slutar hon snart, tänkte jag.

Exakt det hände! När jag gjorde det hon pratade om så slutade vi liksom gå runt i sand-hage-huset! Hm vad skall jag få ihop av detta då??

Sen fick jag ett nytt äpple och vips var jag inne i mini-stall-hjul-vagnen igen. 

När vi skumpat en stund igen så öppnas utgången igen och jag känner igen lukterna😅! Hemma igen!! Mina kompisar!!! Min jätte-hö-tuss!!!

Jag ropade högt på kompisar att jag var hemma igen och de ropade ”välkommen hem” till mig.

Nu är både jag och min matte-människa trötta i knopp och kropp så vi skall bara ha en mys-dag imorgon säger matten.

Sov gott alla kompisar där ute. Är era människor lika knäppa som min? Vad gör man åt dem??!!

/Hringur tröttmössa med inbillningsförvirring